Annika

3 augusti 2015 18:39

Oj, oj vad mycket du har hunnit med. Blir svettig bara jag läser....Nu hoppas jag att du kan njuta av kvällen efter allt du gjort idag.
Kramen

Melody

3 augusti 2015 20:09

Ja, man kan väl inte säga att du hade tur med vädret under din semester, men idag hoppas jag att solen värmde gott på jobbet!
Så flitig du varit! Köra grus kräver sin kvinna!
Kram M.E

TantGlad

3 augusti 2015 21:22

Semestern går fort när man har mycket att stå i och att göra. Men så är det ju med hus. Finns alltid göra bara man vill. Fast man kan ju blunda åxo hihi.
14 skottkärror?? Jisses Amalia vad du har jobbat. Hur orkar man det. Det låter tufft.
Fina Bilder bjuder du på.
Kram och tat lugnt på jobbet nu såhär första veckan efter semestern.

Kram.

pearl1

4 augusti 2015 08:52

Hej.. Hmm, känner igen det dära "slitet" med att ha hus, men 14 rullebörer grus...!!! Fattar vad det måste känts i kroppen..Är de till ngt.bygge eller grusgångar/rabatter...?? Fina foton... Aja, ni får återkomma till den restaurangen en annan gång, eller...?? Dyrt med färg men något man inte gör varje vecka...LoL...Ha dé, gott trots jobb....Kram....

Ruth

4 augusti 2015 12:35

Så trist för alla som har avverkat sina semestrar, du skall se att det blir en fin och lång höst, men det är ingen stor tröst för då jobbar du. fina foton du visar här inne i dag.
Kramen.

Skärgårdsbilder från Oskarshamn

4 augusti 2015 16:41

- Halloj norröver.
- Det finns väl inget som går fortare än semesterveckor.
Men hoppas du kan njuta av lite sommarväder på kvällarna efter
jobbet.
Det finns väl nästan inget som är dyrare än färg. Det är som du skriver. Man blir nästan mållös.....
- Ha en fortsatt trevlig vecka !
Hälsar Henning och Blondin-Ida....:o)

Mia

5 augusti 2015 19:44

Varför känner inte alla ensamma människor av ensamheten? Jag har flera vänner som är ensamma och inte bryr sig medan jag lider och är inaktiv. Ensamhetskänsla är dessutom farlig att känna av.

Förstår precis hur du menar, har också tänkt på det. Jag tror att det mycket beror på hur stort behov av att umgås med andra man har. Sedan kan det bero på huruvida ensamheten är självvald eller inte. Det är en sak att ibland/alltid välja att vara själv mot att veta att man måstevara själv för att man inte har så många i ens närhet.

Att vissa inte verkar bry sig om sin ensamhet kan också bero på hur de lyckas hantera den. Alla människor är olika och precis som med allt annat i livet så har man olika lätt för att hitta konstruktiva sätt att hantera sin ensamhet och sina känslor av ensamhet. En del har ju så lätt att se positivt på allt och inte låta sig uppslukas av jobbiga känslor, medan för andra (jag tex) är det svårare att hantera sådant man inte trivs med. Jag tror att det är viktigt att försöka hitta andra glädjeämnen i livet också så att man inte låter ensamhetskänslan ta över för mycket. Försöka göra saker man tycker är roligt osv. Jag försöker med detta men det är inte så lätt alltid.

Sedan tror jag också att det kan vara ett slags försvar för en del också, att man intalar sig själv att man trivs med att vara ensam för att det känns bättre att tänka så, att man inte alls är i en situation man inte vill vara. Till slut så tror man kanske på det själv också, på gott och ont tänker jag. På gott för att man kanske inte känner sig så ensam, på ont för att man ändå känner ensamhetskänslan i hjärtat men inte förstår vad man känner och där med kan man inte göra ngt för att det ska bli bättre.

Genom att inte acceptera sin känsla av ensamhet så kan man istället känna en allmän missnöjeskänsla, utveckla kroppsliga symptom såsom värk osv, men även destruktiva beteenden som tex missbruk. Många är nog de som är allmänt vresiga och trycker ner andra som egentligen har något i livet de inte är tillfreds med, tex ensamhet.

Att känna sig ensam är ingen behaglig känsla men det betyder iaf att man har en längtan efter att umgås med andra människor. Den längtan kan användas som en drivkraft för att göra sin situation bättre, till skillnad från ifall man blundar för vad man känner. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att känna mig ensam, men jag försöker iaf att tänka på att det inte

Människan är i biologisk mening en social varelse och behöver människor omkring sig, hur mycket eller hur lite så gäller det alla. Vad jag märkt av dock med människor som inte anser sig behöva folk i sin omgivning är att de hittat ett substitut. Det kan vara film, serier, läsning eller något som gör att de tillfälligt känner sig involverad i något och på så vis mättar sitt behov. Detta kan vara en tillfällig lösning för de som känner sig lite ensam, det är att aktivera sig helt enkelt och göra sig själv upptagen. Vad jag dock aldrig riktigt förstått är människor som väljer sina serier eller filmer framför ett riktigt möte med riktiga människor. Hur djup kontakt jag än har fått med människor över nätet eller hur djup tillhörighet man känt med fiktionella karaktärer i en serie så har det aldrig riktigt varit riktigt lika tillfredsställande som att träffa människor irl, hur ytligt det än må ha varit. Detta är en väldigt tragisk insikt jag kommit fram till.

Mår mycket dåligt av ensamheten, dels har jag en son som inte vill eller får ha kontakt med mig mig för sin fem år äldre tjej som super och drogar och drar ner honom och sedan var jag själv utsatt för en misshandel för ett år sedan och dum som jag var sa jag upp fast boende och flyttade till personen på Gotland. Nu har jag inget är sjukskriven har inga vänner, vågar inte ta kontakt med gamla, mycket för jag känner skam och att det är mitt fel som det är också. Går inte att hitta någon riktigt bra vän som man kan prata och umgås med, går heller inte att hitta någon bostad, blir nog sjukskriven och liggande resten av livet.

"TRIVS du inte med dig själv så TRIVS du INTE med någon"!!! Så "ENKELT" är det! ALLT ÄR "självvalt",såklart!! Att "människan skulle vara en social varelse av naturen FALLER på sin egen orimlighet"!
LEV "efter bästa förmåga"

Ett sätt att trivas med sig själv är att få vänner att umgås med. Det gäller så för mig i alla fall. När ingen vill vara ens vän känner man sig helt värdelös. Ja det är klart att man känner sig mer värdefull om man har vänner. Människan är ett flockdjur och behöver en egen flock. Så är det bara. Den som blir utanför flocken mår psykiskt dåligt.